I dagens konflikter ser vi tydligt hur de som kontrollerar medierna också kontrollerar sanningen. – Berättelsen leder i sin tur till politik, interaktion mellan människor och om vi släpper något utan att reagera och andra får hårda konsekvenser.
I filmen som har premiär idag rivs får hjälten Robin Hood en ny historia.
Läs: Kan datorspel minska ensamhet? Nya studieöverraskningar
Hugh Jackmans plågade Robin Hood möter sitt slutgiltiga öde.
The Death of Robin Hood, regisserad av Michael Sarnoski, river ner den romantiska myten om Englands mest berömda laglös och bygger upp den som ett mörkt, intensivt karaktärsdrama. Istället för en svärdsvingande folkhjälte ger Sarnoski oss en man som är tömd på våld, ånger och tyngden av sin egen legend. Hugh Jackman levererar en rå och hemsökt prestation som inte framställer Robin Hood som en symbol för uppror, utan som en överlevare av sin egen brutalitet.
En värld berövad myten
Sarnoski sätter tonen omedelbart: en blygrå himmel, en lerig jord och ett hungrigt barn vars desperation döljer en dold kniv. Det här är inte Sherwood-skogen från balladerna. Det är en värld där överlevnad dämpar moralen, och där legender föds ur berättelser människor berättar – inte från sanningen.
Jackmans Robin, med grått skägg och ärr från många slag, vandrar genom detta landskap som ett spöke. Han jagas inte bara av släktingarna till dem han en gång dödade, utan också av minnen han inte längre kan fly från. Hans förflutna är en skuggaskog och varje steg framåt drar med sig dessa skuggor.
Denna skildring speglar den tragiska bågen av Logan – en annan åldrande krigare som Jackman en gång spelade, en annan mytisk figur som tvingas konfrontera priset för sin egen legend.
Ett sista uppdrag – och priset det kostar
När Lille John (en nästan oigenkännlig Bill Skarsgård) kommer med en vädjan om hjälp vill Robin inte ha något med det att göra. John hävdar att han måste rädda en kvinna han kallar sin ”hustru”, men sanningen är mycket mer dunkel – och mycket fulare. Robin genomskådar lögnen, men han ser också en möjlighet, om än svag, att göra något som liknar gott.
Han går med på att följa med John, och tar med sig det enda han fortfarande litar på: en arm som är stadig nog att skicka en pil genom en skalle på femtio steg.
Men uppdraget går fel. Robin blir allvarligt sårad, och filmen skiftar från en våldsam odyssé till en meditativ kamp för försoning.
Brutalitet utan briljans
Sarnoskis syn på våld är klinisk, nästan kirurgisk. Blodförlust framträder med den kalla realismen från medeltida medicin – knivar, tryck och smärta. Det finns ingen heder i dessa scener, bara konsekvenser.
Jackman engagerar sig fullt ut i denna fysiska representation. Oavsett om han släcker en fackla i en fiendes mun eller begraver en yxa i en rygg, slåss Robin som en man som glömt varför han någonsin tog ett vapen.
Det här är inte actionfilm. Det är uppgörelsens film.
Helande, minnen och de berättelser vi berättar
Robin släpas till ett avlägset kloster på en klippkant, där en prioressa spelad av Jodie Comer tar hand om hans sår. Hennes metoder är skarpa, bokstavliga och metaforiska – hon skär i hans kött, men också i hans illusioner.
Filmens känslomässiga kärna ligger här, i de tysta samtalen mellan en döende legend och en kvinna som vägrar behandla honom som en. Sarnoski använder dessa ögonblick för att utforska hur människor skriver om sin egen historia:
- lögnerna vi berättar för att rättfärdiga våra handlingar,
- överdrifterna som får oss att känna oss heroiska,
- Sanningarna begraver vi tills de ruttnar.
Robin Hood, myten, var en försvarare för de fattiga. Robin Hood, mannen, måste konfrontera de liv han förstört i rättvisans namn.
En epitafium över en folkhjälte
The Death of Robin Hood är ingen äventyrsfilm. Det är en elegi.
Sarnoski raderar folktron tills bara en man återstår – sårad, ångerfull och desperat efter försoning. Jackmans prestation är en av de mest introspektiva i hans karriär, ett porträtt av en krigare som har överlevt sin egen legend.
Filmen antyder att varje myt till slut kollapsar under sanningens tyngd. Och när det händer är det inte den historia vi berättade för världen som består, utan den vi berättade för oss själva.
Läs vidare Sporten: Eirik Granaas med 14 matcher i Eliteserien för Fredrikstad är redo för Champions League-klubben
