Planeten har en minsta massa som är drygt dubbelt så stor som jordens, och kretsar runt sin stjärna på ett avstånd som ger nästan lika mycket stjärnljus som vi får från solen. Den tillhör en ständigt växande grupp potentiella livsvärdar i vårt nära-kosmiska område.
En av våra närmaste planetnärmaste grannar kan visa sig vara mycket mer jordlik än vad forskarna först trodde – och därmed mycket mer lovande i jakten på liv utanför vår egen värld.
Astronomer har tagit en ny, mer detaljerad titt på exoplaneten GJ 3378b — en värld som ligger utanför vårt eget solsystem — och upptäckt att den troligen är både mindre och stenigare än vad tidigare beräkningar visade. Detta gör den till en betydligt mer intressant kandidat i mänsklighetens urgamla fråga: Är vi ensamma i universum?
Läs: MacKenzie Scott har donerat över 26 miljarder dollar – nu attackerar Elon Musk henne
De fynd, nyligen publicerade i The Astrophysical Journal, stärker hoppet om att denna avlägsna planet kan ha rätt förutsättningar för liv.
25 ljusår bort – och fortfarande inom räckhåll
GJ 3378b ligger cirka 25 ljusår från jorden, i riktning mot stjärnbilden Camelopardalis (Giraffen). För oss människor är det en ofattbar sträcka, men i galaktisk skala är det nästan granngenren – ett stenkast bort i vår del av Vintergatan.
Planeten kretsar kring en liten, sval röd dvärgstjärna. Sådana stjärnor är mycket mindre och svagare än vår egen sol, men de är också den vanligaste typen av stjärna i universum – faktiskt utgör röda dvärgar cirka 70 procent av alla stjärnor i galaxen. Därför är de måltavlor när astronomer söker efter planeter som kan hysa liv.
Det som verkligen har väckt uppmärksamhet kring GJ 3378b är att den ligger i stjärnans beboeliga zon — det så kallade ”guldlåsavståndet” där temperaturen är precis lagom för att flytande vatten ska kunna hittas på dess yta. Och vatten, som vi alla vet, är den viktigaste ingrediensen i livet – åtminstone som vi känner det.
Ny mätning – ny insikt
För att avslöja planetens hemligheter använde forskarna Habitable-zone Planet Finder — ett mycket känsligt instrument kopplat till Hobby-Eberly-teleskopet vid McDonald-observatoriet i Texas. Instrumentet tittar inte direkt på planeten, utan mäter istället stjärnans mikroskopiska rörelser när planetens gravitation får den att ”vackla” i omloppsbana.
Och här kom överraskningen:
När GJ 3378b upptäcktes 2024 antogs den ha ungefär fem gånger jordens massa. De nya mätningarna visar att den i verkligheten bara väger omkring 2,3 jordmassor.
Det är en spelväxlare.
Lättare superjordar är mycket mer benägna att vara steniga planeter – solida planeter med ytor man kan gå på – snarare än gasjättar med tjocka, krossande atmosfärer. Och en stenig yta ger helt andra möjligheter för flytande vatten och potentiellt liv.
Samtidigt fann forskarna att planeten fullbordar en varv runt sin stjärna på 21 dagar, inte 25 som man tidigare trott. Även om det låter häpnadsväckande nära måste vi komma ihåg att stjärnan är mycket kallare än solen – så planeten håller sig ändå säkert inom den beboeliga zonen.
Men – en viktig brasklapp
Forskarna uppmanar dock till försiktighet. Att kretsa så nära en röd dvärg kan vara en utmaning: stjärnor av denna typ är ökända för att avge kraftiga strålningsutbrott som med tiden kan beröva en planet dess atmosfär. Och utan atmosfär – inget skydd, inget flytande vatten, inget liv som vi känner det.
Framtidens teleskop kan ge svaret
Men hoppet lever. Nästa generations jätteteleskop – såsom Giant Magellan Telescope, Extremely Large Telescope och NASAs planerade Habitable Worlds Observatory – kommer att kunna studera GJ 3378b i mycket större detalj än någonsin tidigare. Forskare hoppas att dessa ögon på himlen en dag kan plocka upp biosignaturer – kemiska spår i atmosfären som kan avslöja livets existens.
Fram till dess är GJ 3378b en av de mest spännande närliggande världar vi känner till. Inte för att vi vet att det finns liv där – utan för att de nya fynden tyder på att det kan vara en mycket bättre plats att leta på än vi först trodde.
Källa: University of Texas at Austin
Läs på Sporten: Eirik Horneland är tillbaka där han faktiskt lyckats tidigare