Kost och motion gav mer konsekventa effekter på åldersrelaterade mål än många kosttillskott, enligt en analys av 51 studier på människor. Vissa läkemedel förändrade också dessa mål – särskilt hos personer som behandlades för sjukdomar de redan hade.
Forskarna samlade in studier som använder DNA-baserade ålderstester. Dessa tester uppskattar aspekter av biologiskt åldrande baserat på kemiska märken på det genetiska materialet – men de mäter inte direkt hur många år någon kommer att leva.
En amerikansk start-up vill sälja solljus efter mörkrets inbrott
Analysen, som publiceras i Nature Medicine, syftar till att klargöra ett område där olika studier använder olika biologiska klockor. Kärnfrågan var vilka behandlingar som ger mätbara förändringar över en bredare uppsättning tester.
Kronologisk ålder räknar åren sedan födseln. Biologiska åldersmått försöker istället fånga åldersrelaterade förändringar som kan variera mellan personer i samma kronologiska ålder.
Många sådana tester undersöker DNA-metylering – kemiska markörer som hjälper till att reglera genaktiviteten utan att förändra det genetiska materialet i sig. Mönster i dessa markörer kan användas för att bygga statistiska förutsägelser relaterade till ålder eller hälsa.
Teamet använde en analysplattform kallad TranslAGE för att undersöka 16 åldrande klockor och 94 ytterligare metyleringsbaserade mått. Ett gemensamt ramverk gjorde det lättare att jämföra resultat som annars kunde verka motsägelsefulla.
Träning och kost hade den tydligaste effekten
Livsstilsbehandlingar som kombinerade motion och kostförändringar gav relativt konsekventa signaler. Medelhavsinspirerade, lågkolhydrat- och fettsnåla metoder var bland de undersökta kostbehandlingarna – även om studierna inte fastställde en universellt bästa kost.
Läkemedel som metformin, semaglutid och behandlingar som blockerar en inflammatorisk signal kallad TNF påverkade också åldersrelaterade mål. Några av de starkaste reaktionerna sågs hos personer med sjukdom, där behandlingen kan förbättra det underliggande hälsoproblemet.
Dock visade många receptfria kosttillskott och vissa medicinska procedurer liten mätbar effekt i de tillgängliga studierna. Detta gäller de behandlingar och tester som undersöktes – inte varje enskild produkt eller varje möjlig hälsoeffekt.
Valet av klocka spelar också en roll
Nyare klockor var ofta mer mottagliga för behandling än äldre – vilket visar att ett påstående om förändrad biologisk ålder delvis beror på hur biologisk ålder mäts.
Studierna varierade i deltagare, längd och behandlingsschema. Resultaten kan därför inte behandlas som en direkt konkurrens som bevisar att en behandling är överlägsen en annan för en annars identisk person.
Den ligger mellan Alexander Sørloth, Folarin Balogun och Mateo Retegui
Viktigast av allt: Förändrad poäng är inte bevis på föryngring
En förändring i ett DNA-baserat poängtal är inte bevis på föryngring, längre liv eller färre framtida sjukdomar. Dessa mått behöver fortfarande valideras som tillförlitliga indikatorer på verkliga hälsofördelar.
Större och mer varierade studier behövs för att avgöra vilka förändringar som förutsäger varaktiga hälsoförbättringar. Forskare behöver också ta reda på hur länge klockans förändringar kvarstår efter att en behandling avslutats.
Analysen erbjuder ett starkare sätt att testa ålderspåståenden – samtidigt som dess begränsningar förblir synliga. Den antyder att etablerade hälsobehandlingar förtjänar noggrann studie, men att en lägre biologisk ålder ensam inte räcker för att visa ett genombrott mot åldrande.
