Den glimmar nästan som ny, men guldringen som i dagarna påträffades i Tanum är från folkvandringstid. Det betyder att ringen är sisådär 1.500 år gammal.
– Det känns overkligt, nästan så att jag fortfarande inte tror att det är sant, säger upphittaren Carl-David Granbäck.
Han fann ringen av en slump, i en otillgänglig skreva, under en rådjursjakt.
Det var i söndags, den 23 januari, som Carl-David Granbäck gjorde fyndet. Det glimrande föremålet, format som en ring, låg bakom en vittrad sten i en otillgänglig skreva. Han anade att det kunde vara något speciellt. En misstanke som snart skulle infrias med råge. Den lilla, men tunga, guldringen visade sig vara från folkvandringstiden. Alltså någon gång runt år 500.
Den glimmar fortfarande som ny. Åtminstone nästan. Den långa vistelsen i marken har resulterat i en lite mörkare nyans upptill, men det är också allt.
Länsstyrelsens kulturmiljöenhet besiktigade igår, torsdagen den 27 januari, fyndplatsen. Vi kunde inte hitta några ytterligare föremål. Guldringen finns nu på Bohusläns museum, i Uddevalla. Detta i avvaktan på att Riksantikvarieämbetet ska besluta om var ringen ska få en permanent boning.
Fakta om det fantastiska föremålet
Vad är det då för föremål som hittats? Jo, det är en cirka 2,5 centimeter stor spiral med tre, fyra varv av tjock guldtråd. Tråd som vridits till en ring. Ringen är förvånansvärt tung i handen. Den väger cirka 43 gram. Att jämföra med en vigselring, som kanske ligger runt fyra (4) gram. Guldringens vikt motsvarar nästan exakt tio (10) romerska guldmynt (så kallade solidus). Det är sannolikt att sådana mynt har använts som råvara när våra förfäder skapat sina guldreserver.
Ringtypen är känd genom flera andra fynd från det som kallas folkvandringstiden, en period för cirka 1500 år sedan. Då var inflödet av guld från det sönderfallande romarriket betydande och nådde Norden med återvändande krigare.
Vi tror att dessa guldringar använts som betalningsmedel. Man knipsade helt enkelt av och vägde upp en bit. Just denna ring är dock helt intakt. Guldringen har av någon anledning hamnat i berget, kanske för att offras till högre makter eller kanske som ett tillfälligt gömställe. Ett gömställe som i så fall avslöjades först 1.500 år senare.
Det finns flera liknande fyndplatser i norra Bohuslän, men ett fynd av den här digniteten är sällsynt. År 2005 påträffades en betydligt mindre guldspiral i Hamburgsund och 1991 hittades en så kallad brakteat, en nordisk avbildning av en romersk medaljong, i Kville. I Kvilletrakten har också en större guldskatt hittats på 1800-talet.
Ja, det blir hittelön
Upphittaren kan nu vänta sig en hittelön från Riksantikvarieämbetet, som ansvarar för inlösen av fornfynd. Enligt kulturmiljölagen ska alla fornfynd rapporteras till Länsstyrelsen och om det är föremål av ädelmetall ska de erbjudas staten för inlösen.
Carl-David Granbäck, den glade upphittaren, beskriver fyndet så här:
– Det känns overkligt, nästan så att jag fortfarande inte tror att det är sant!
Niklas Ytterberg, arkeolog på Länsstyrelsen, är inne på samma jubelsång.
– Det är ett helt fantastiskt fynd. Trodde knappt att jag skulle få uppleva något liknande.
